Vad gör basiska ämnen
•
Syror
En syra är en substans som ökar koncentrationen av H+ joner i en vattenlösning. Syror har förmågan att lösa upp oädla metaller och är generellt frätande.
En standardreaktion för en syra (till exempel saltsyra löst i vatten) är:
H2O + HCl ⟶ H3O+ + Cl-
H3O+ kallas oxoniumjoner och det är dessa joner som ger vattnet dess sura egenskaper. Högre koncentration av H3O+ i vattnet innebär lägre pH-värde.
Protolysering och deprotonering
När en syra avger en proton till ett annat ämne, säger man att syran har genomgått protolys eller deprotonering. Det är också korrekt att beskriva detta som att syran är protolyserad eller deprotonerad.
Syrors egenskaper
En syra har frätande egenskaper när koncentrationen av H+ är tillräckligt hög. Detta beror på att protonövergångar till det reagerande materialet bryter ned eller ökar dess vattenlöslighet.
På tungans yta finns receptorceller som kan känna av koncentrationen av H+, vilket gör att vi kan uppfatta den sura smaken hos det vi äter.
Starka syror
När man löser en stark syra i vatten avger de flesta syramolekylerna sina protoner till vattnet. Exempel på starka syror inkluderar väteklorid (saltsyra) med kemisk formel HCl, svavelsy
•
Syror och baser är jonlösningar. Flera baser är fasta ämnen som behöver spädas för att bli en jonlösning.
Kort repetition om syror och baser:
pH-skalan mäter hur surt eller basiskt något är. En neutral lösning har pH 7. Lösningar under pH 7 är sura och över pH 7 är basiska. För varje steg på skalan ökar/minskar surheten med gånger
Baser och syror delas upp i starka och svaga baser respektive syror. I starka syror delas alla molekyler upp i joner när de löses med vatten och frigör många vätejoner, H+. Svaga syror delas bara delvis upp till joner vid kontakt med vatten. Samma sak gäller även baser med skillnaden att de frigör hydroxidjoner OH–. Det är stor skillnad i pH mellan svaga och starka syror/baser.
Neutralisation Blandar du en syra med en bas kommer du att få en neutralisation, d.v.s. att pH-värdet närmar sig 7.
De starka syrornas joner är:
Det är vätejonen, H+ som gör något surt. Ju fler vätejoner, desto lägre pH. På bilden syns hur saltsyra delat upp sig. Det kallas protolys när vätejonen lämnar syran.
Bild: Oskar Uggla / UgglansNO©
I bägaren finns också många vattenmolekyler.
De starka basernas joner är:
Det är hydroxidjonen,
•
Bas (kemi)
Inom kemin är baser en lag kemiska föreningar med inom allmänhet lutaktig smak, vilket har förmågan att ta upp vätejoner varvid de inom en vattenlösning ger en pH-värde ovan 7, alternativt mer allmänt, ge försvunnen elektronpar. enstaka sådan svar kallas basisk, eller basisk. Starka baser är frätande. Baser vilket är lösliga kallas alkalier om dem innehåller samt släpper ifrån sig hydroxidjoner (OH–) kvantitativt. Styrkan från en bas kan relateras till dess baskonstant.
Olika teorier till syra-basreaktioner äger definierat baser på olika sätt. Den äldsta Arrhenius-teorin definierar baser som hydroxidjongivare,[1] vilket bara går för att applicera vid alkalier. i enlighet med Brønsted–Lowry-definitionen existerar en bas en protonacceptor (vätejonsacceptor), medan Lewis mer allmänna teori definierar baser som elektronparsdonatorer, också kallade nukleofiler. (Lewis definition innebär att även andra ämnen än protoner kan räknas som syror.)[2]
Baser kan ses som den kemiska motsatsen till syror. En reaktion mellan ett syra samt en bas kallas på grund av neutralisation, framför allt inom äldre teorier, medan Brønsted-Lowry-teorin föredrar för att tala angående protolys alternativt protonöverföring. Baser och syror ses liksom motsats